Jag har sett ljuset... eller?
Igår hände det! De efterlängtade "momentet", som jag har letat efter länge, hände! Jag mötte Jesus... eller.. öh?
Man hoppas det iaf? Hur ska man leva som kristen? Är det bara att leva livet som förr? Var ska gränserna va för hur egen ens tro få vara o inte? Jag vill ju inte ha någon annans tro, men jag vet inte hur man ska vara som kristen..
Igår fick jag iaf reda på att jag ska låta Gud komma in i mitt hjärta innan har kommer in till mig. Danny sa även till mig att jag inte skulle vara så letande efter ett konkret svar, o ett svar som va avgörande, utan jag skulle tro på det jag bad för, o så skulle Gud svara. Känns bara så rätt när alla berättar om Gud! O eftersom att jag bara va kristen när jag va liten, o va kristen "bara för att", så vet jag inte hur jag ska göra, men det känns bara så rätt!
Eller egentligen känns det inget alls, eftersom... huh?
Det är de som är grejen; jag har kanske sett det kristna som någon speciell känsla, som något speciellt som känns, men det är kanske enklare så att det är fantastiskt under de tillf'ällen man möter honom, men annars är livet rätt vanligt..?
Jag har ingen aning, o jag är rädd att göra fel.
Eller kan man göra fel?
Aja, nu skrev jag bara ner en massa, men jag ska göra allt för att hålla kvar vid den tron jag har nu..
Så det, så! :D <3
Man hoppas det iaf? Hur ska man leva som kristen? Är det bara att leva livet som förr? Var ska gränserna va för hur egen ens tro få vara o inte? Jag vill ju inte ha någon annans tro, men jag vet inte hur man ska vara som kristen..
Igår fick jag iaf reda på att jag ska låta Gud komma in i mitt hjärta innan har kommer in till mig. Danny sa även till mig att jag inte skulle vara så letande efter ett konkret svar, o ett svar som va avgörande, utan jag skulle tro på det jag bad för, o så skulle Gud svara. Känns bara så rätt när alla berättar om Gud! O eftersom att jag bara va kristen när jag va liten, o va kristen "bara för att", så vet jag inte hur jag ska göra, men det känns bara så rätt!
Eller egentligen känns det inget alls, eftersom... huh?
Det är de som är grejen; jag har kanske sett det kristna som någon speciell känsla, som något speciellt som känns, men det är kanske enklare så att det är fantastiskt under de tillf'ällen man möter honom, men annars är livet rätt vanligt..?
Jag har ingen aning, o jag är rädd att göra fel.
Eller kan man göra fel?
Aja, nu skrev jag bara ner en massa, men jag ska göra allt för att hålla kvar vid den tron jag har nu..
Så det, så! :D <3
Här kommer alla känslorna på en o samma gång...
Det var längesedan jag skrev, men om ärligheten ska fram så har jag mått dåligt nu på sistonde.
Jag är trött och "överbelastad", som jag kallar det.
Jag är allmänt sur och irriterad hela tiden, och till kvällarna vill jag bara gråta ut, men jag kan inte.
Det blir så mycket med skolan, o så "ska" man liksom klara av det, eftersom att jag alltid har gjort det, o man är van att "man klarar sig" när något inträffar. Jag övertalar mig själv att situationen som den är inte är så hemsk, utan att jag klarar mig. Någon måste oxå kunna trösta, o det kan vara jag.. eller?
Samtidigt som "allt är okej" så ska man anpassa sig till de andra oxå. Idag fick jag en "kick" som bara sa åt mig hur puckad värden o platserna i min närhet egentligen är! Varför ska jag anpassa mig till allt annat när jag inte har funnit mig själv än? Varför ska de som inte tänker likadant som en själv få förtur? Och det viktigtaste av allt; varför ska det påverka de som tänker "normalt" (HATAR att säga ordet, men orkar inte tänka djupare i hjärnan efter ord) när de skulle kunna satsa högre istället för att stanna på samma nivå bara för att "de som inte tänkte lika utecklat" ska hinna ikapp, fastän de får sån hjälp?
Jag fattar inte, o jag orkar inte!
Ska jag vara trevlig mot den som snackar bara för att man "ska" vara trevlig i Sverige?
Det finns liksom flera TUSEN skitarga äldre - kan jag inte få bli en ny generation av deras sätt?
Åter till mig - när jag fick den kicken idag så FÖRSTOD jag egentligen hur jag har mått nu de sista dagarna, om inte veckor. Gråten är ett sätt för mig att kasta ut all äcklig luft o få in en ny, fräsch luft. Men jag gråter inte alls ofta! Jag gråter rättare sagt aldrig! Det var säkert nåt år sedan jag grät sist av denna sort! (gråter till sorgliga filmer, ju)
Dedär överbelastade blir bara mer och mer ÖVERFYLLT. Till slut, när jag absolut inte klarar det, så kommer allt ut.
Jag behöver ha någon att prata med, o fick dedär jättesköna snacket med Lydia innan idag i skolan. Det gjorde mig verkligen återkickad, o åternyad. Men allt kommer tillbaka. De finns liksom de tillfällen man känner sig bättre till mods, o andra heeelt tvärtom.
Jag skulle vilja ha någon att prata med på skolan, o kom igår på att jag skulle kunna betala (uttryckligt, skulle inte kunna betala för det) för att få någon annan som skolpsykolog än min mamma. Hur skönt skulle det inte vara med någon att prata med om allt - stort som smått?
Egentligen mycket sammanfattat från det som jag o Lydia diskuterade, men vill bara skriva ut...
Nu ska jag ta lite kladdkaka tror jag.. :)
Länge sedan..!
Känns det som iaf!
Vet inte hur mång dagar sedan det var sen första bloggen, men det va väl nästna en vecka..?
Hur som helst så är jag trött efter den långa veckan som har gått JÄTTEfort! :D :)
Nästa vecka blir det uppspel för Andrea + klassen oxå!
Ska verkligen bli jättekul, o jag längtar!
Skulle tom kunna BETALA för att slippa sitta o kolla medan andra sjunger låten som representerar klassen o inte jag. Jag hatar den känslan. Typ att någon annan "tar" min plats...
Ska spela I`m yours med Jason Mraz, o jag HOPPAS ju liksom att det blir omtyckt... funderar på att byta låt till Streets of London, men jag vet inte ifall Andrea gillar det eftersom att jag redan har snackat med henne om att ta I`m yours.
Får se! :D
Denna helgen blir det pappa, o jag ska bara ta det skitlungt!
Spela gitarr o läsa!
Ska läsa klart den sjunde Alex Rider boken, o lägga mej ute o få färg..
hoppas jag.. :D
Orkar VERKLIGEN inte med nåt större tror jag! :D :)
Det var egentligen allt för mig, o ska inte säga så mycket mera... Blev inget klokt i denna bloggen, men det kommer, ska ni se! :D
Just det! Bara för tt skryta fick jag alla rätt på NO-provet i optik denna vecka, o så fick jag ett av de bästa resultat på spanskan oxå! Aaah, jag skryter, men jag tycker om det! :D
Hänt Extra och Godis!
USCH O FY!
Här sitter jag vid datan, godispåsen brevid, borde snart bygga ett hus till den, eftersom att den är här brevid så ofta att det inte skulle förvåna mig om den snart gjorde märken efter sig...
Mamma bad mig köpa glass o nötter till henne innan idag - Hur svårt borde de va o handla det, liksom?
Men genom att lura mig själv så la jag plånboken i fickan där jag skulle ha mammas kreditkort - Var skulle jag annars ha kortet?
Jag trampar iväg på cykeln o cyklar förbi ett gammalt par som tydligen är våra grannar som inspekterar deras blommor o planerar något nytt.. Väl inne på ICA så går man fram till glassdisken - glass och nötter... Skulle det vara svårt, liksom?
Senare kassan.
Eftersom att bara en kassa är öppen, och det är en låååång kö, så blir jag satt precis vid godishyllorna!
Jag suckar och blundar lite diskret och försöker stå emot suget att köpa. Det går inte. Helt plötsligt går jag emot godishyllorna, tar åt mig en påse, o fyller den. För att dämpa mitt irriterande sug, så "begränsar" jag godisbitarna med max tre av varje sort. Den begränsningen flippar ut när jag kommer till döskallarna - o så fortsätter utflippningen.
Köper en Hänt bild oxå; lite skvaller e ju inte helt fel! :D
När jag cyklar hem cyklar jag förbi en joggare - FY VAD JAG SKÄMS! - Jag som till och men hade lovat mig själv att jogga idag - släng dig i väggen, idè?
Cyklade även förbi det paret, som va våra grannar, igen precis innan jag kommer hem. Dom kollar på mig som cyklar förbi - med glass, nötter o godis i cykelkorgen - man tackar, ja!
De flesta har väl en "vana" som de hatar, o som de kanske gör allt att få bort. Mitt är ju då som sagt godiset, o jag AVSKYR mig själv när jag efteråt har handlat godis, som jag EGENTLIGEN lovade mig själv att inte köpa.
Borde det inte vara enkelt?
Gå in i en affär
Köpa det man ska
Betala
Gå ut
Men jag tror att man kanske oxå är för kritisk här. Godis är väl okej;
Lite godis någon gång skadar ju inte..
Men godis nästan varje dag, i hela sin livstid - DET SKADAR!
Jag orkar o vill inte lägga ner energi på att inte äta - eftersom att jag VET att jag bara kommer att fortsätta!
Livet är så otroligt svårt att leva så man blir nyttig o felfri!
INGEN är liksom felfri!
Eller vissas teori är ju kanske att Jesus/Gud är felfri, men fungerar det verkligen, tror ni?
ALLT man gör kan ju inte vara rätt?
Gud offrade Jesus på korset!
Jesus va ju till en början en vanlig pojke, som fick lära sig att gå av sina föräldrar, o som kunde ha ett helt långt liv framför sig - men när han va närmare 40 (kan inte exakta åldern, o jag kanske e helt ute o virrar med det jag skriver nu..?). Tror ni att Jesus "dröm" va att bli korsfäst?
Borde inte skriver mer om detta eftersom att jag egentligen vet noll om ämnet, o jag får även bort en massa detaljer som borde kunna beskriva det med Jesus-grejen bättre, men eftersom att jag som sagt inte vet om så mycket så borde jag inte skriva mer eftersom att då kommer det komma en massa kommentarer om hur jag har sagt fel, vilket då skulle göra så att jag skulle få förklara. O nu ser jag att det sista flippade ut rätt rejält! :)
Men det med det kristna är faktiskt jätteintressant - jag tror ALDRIG på något sånthär allvarligt/seriöst/stort/viktigt, som detta, bara jag får höra andra berätta om det - jag vill "upptäcka" o få min egna åsikt!
Kommer någon annan gång, för jag känner hur himla misslyckad denna blogg blev med allt tillägg!!
Hehe! :D
Nu ska jag ta o läsa Hänt Extra... David Beckham sägs vara otrogen igen!
JAG är JAG!
Nog är kameran på mobilen inte ett dugg bra, men den visar iaf de stora höfterna på sidan, o låren får den oxå med, detsamma med fetma-armarna man har. Lite av rumpan sticker oxå ut - USCH!
Det gör ont att se sig själv i spegeln numera, eftersom att man inte ser ut som alla de andra, o för man har något som ingen annan har, o tvärtom. Man är så kritisk mot sig själv, så man glömmer tänka på de bra grejerna med en.
Bara för att man inte ser ut som Tyra Banks så är man helt plötsligt fel?
Det är svårt att helt plötsligt börja tycka om ens kropp, o dedär minutrarna i spegeln då man tycker illa om sig själv kostar mycket i efterhand. Man låser fast blicken på höften, o så ser man hur höften sticker ut lite från midjan, o så hatar man dom.
Varför jag?
Varför ska mina höfter vara större än de andras, o varför ska mina lår o rumpa vara enorma? O fräknarna - vad har jag gjort för att få ett par äckliga prickar i mitt ansikte? Pannan är äckligt ful, och helt KAL! Den är stor, äcklig o irriterat ful! Tänderna är ju oxå skitäckliga - äter jag med dom?
Jag vet att det är många som tänker såhär om sina kroppar, eftersom att dom ofta jämför sig med andra!
Det blir de tunnaste o smalaste som skryter om sin vikt, så de andra, lite tyngre, känner hur de går med dedär 2 kg extra om magen - Varför?
För att man inte är som de andra?
Detta är rejält uttjatat, men DU är DU, och inte Tyra Banks eller någon liknande. O dedär extra kilona (räkna kilona gånger mjölkpaket - inte mycket, ellerhur?) betyder INTE att du är fel, annorlunda, tjock eller något! Det är din jämförelse som spelar det stora roll.
Ställde mig innan framför spegeln o letade ut bra saker om mig själv.
Provade även att upprepa "Jag heter Sara Maria Lundberg, o jag är stolt över min kropp".
Inte för att jag tror att jag helt plötsligt kommer att älska kroppen om jag gör så, men om jag kollar i spegeln oftare o tänker bra saker om mig själv, så kanske det släpper..?
Därför ska jag nu skriva fem BRA saker om mig själv utseendemässigt!
Gör det gärna själv, kanske inte skriftligt, men fundera bara - o leta djupt om så behövs! :)
1. Jag är faktiskt ganska nöjd med mina vader. De är fasta, o man känner ju muskler?
2. Mina bröst är väl helt ok? Inte enorma, men inte mini mini samtidigt.. Känns behagligt, faktiskt.. ;) ;P
3. Mina ögon! Stora o fina, om jag får säga det själv!
4. Näsan är väl inte helt dum? Den e ju inte jätteful..?
5. Mitt hår! Ibland iaf.. Vissa srunder äälskar man håret, men andra vill man gråta eftersom att det bara ligger.. uuusch..
Jag heter Sara Maria Lundberg, o jag är stolt över min kropp...
HELSINGBORG!
Det är verkligen behövligt ibland med en tur ner till stan för att bara kika över staden! Det är liksom i den staden man har bott i hela sitt liv, o man bara älskar den!
Hur som helst så satte jag mig långt bak i bussen idag påväg hem från stan.. Var jag sätter mig i bussen beror ofta på olika "humör" jag är på. Jag anpassar alltså platsen efter mitt sociala beteende. Idag ville jag ha turen att kunna betrakta de goa helsingborg-boarna, och valde därför en plats vid fyra-sitsarna. Efter några hållplatser kom det på en kille med kort, svart hår med orange lugg, och kläderna valda till den s.k "emo-stilen" som vi svenskar just nu kallar det. Han satte sig typ längst fram och började hålla på med något, som jag inte såg vad det var.
Efter honom kom det på en man som gick på kryckor o hade tydligen ont överallt, om man ska döma efter hans stönande när han skulle upp i bussen. Eftersom att typ alla platser vid det laget va slut suckade mannen och lutade sig mot korgen där metro o såna tidningar brukar ligga. Pojken som nu hade stannat upp med sitt pillande på föremålet han hade, ställde sig upp o erbjöd platsen till mannen med kryckorna. Jag märkte hur det blev tyst i bussen, och jag kände hur allas uppmärksamhet hade vänts till killen o mannen.
Jag förstod vad det var som tog deras uppmärksamhet. "Emo-killen", som skulle ha rytit till mannen att dra åt helvete, erbjöd sin plats åt honom.
Om detta hade hänt för ungefär ett år sedan, då jag också dömde för mkt efter utseende, gäng o kompisar, så hade jag reagerat likadant som de flesta andra på bussen. Nästan alla Sverige-boar har blivit "lättsamt lurade".
Vi dömer allt för mycket efter utseende, ras eller tro!
Många säger att utseendet berättar om sig själv - men den berättar inte allt!
Kläderna är ett skal för oss människor, men det finns så mycket annat inuti.
Det är lika stor chans för personer med hårdare klädval att bli irriterade som personer med den "alldagliga" stilen..
eller..?
Första bloggen!
Ja, nu ska man såsom alla de andra ha en blogg o skriva på.
Eftersom att bilddagboken fungerar sisådär för min data nu med alla spam-koder, när bilddagboken har ändrat layout, så får man vända sig hit istället! :-)
Inte för att jag har mycket o berätta om mina dagar, but let`s try, and see where it goes! :-D
Kollar just nu på humorgalan på tv4. Jag kan seriöst inte kolla på det utan att känna gråten i halsen, eller vad det nu är för uttryck man använder för det. Jag FATTAR inte hur jag kan vara missnöjd med min säng, som "BARA" är en enkel-bäddad säng, hur jag klagar på min tv på rummet som är tjockare än mig själv, hur jag kan klaga på maten ifall det blir nåt som jag inte tycker om, medan det finns TUSENTALS barn som får betala hyra för att sova en natt PÅ ETT GOLV, o hur de aldrig ens har sett en tv, o hur dom arbetar som småå barn, vars ålder inte är äldre än min lillasyster som är tio.
Varför ringer inte jag in o fixar ett fadderbarn?
Medans jag får mat o klagar på min månadspeng, får de barnen ingen mat alls, o är därför i stort behov av min månadspeng. Men jag rent sagt SUGER på att ta sånahär initiativ o BESTÄMMA mig för att göra något. Tror inte heller att min familj funderar på att fixa nåt fadderbarn, o skulle därför gärna kunna fixa ett, men skuldkänslorna sen när man kanske inte ids, eller ekonomiskt klarar av att betala ett fadderbarn (inte för att de skulle va några problem för mig att ge ifrån 100 spänn varje månad, men om utifall, liksom) kommer jag inte klara av. Jag lämnar liksom barnet i samma jävla stick som det var i från början.
Jag klarar inte av det...
Eller jag tror iallafall inte att jag skulle klara av det, o "orkar" därför inte lägga ner tid o kraft på att ge ifrån pengar till ett oskyldigt liv som man sen endån kommer slänga ut på gatan..
Vet att man i olika fall kan låta skitsjälvisk, o går vidare med de "enklare/typiska" förklaringar som jag egentligen hatar, men ibland är det de förklaringar som är svaret på vissa frågor.
