Igår hände det! De efterlängtade "momentet", som jag har letat efter länge, hände! Jag mötte Jesus... eller.. öh?
Man hoppas det iaf? Hur ska man leva som kristen? Är det bara att leva livet som förr? Var ska gränserna va för hur egen ens tro få vara o inte? Jag vill ju inte ha någon annans tro, men jag vet inte hur man ska vara som kristen.. 

Igår fick jag iaf reda på att jag ska låta Gud komma in i mitt hjärta innan har kommer in till mig. Danny sa även till mig att jag inte skulle vara så letande efter ett konkret svar, o ett svar som va avgörande, utan jag skulle tro på det jag bad för, o så skulle Gud svara. Känns bara så rätt när alla berättar om Gud! O eftersom att jag bara va kristen när jag va liten, o va kristen "bara för att", så vet jag inte hur jag ska göra, men det känns bara så rätt!

Eller egentligen känns det inget alls, eftersom... huh?

Det är de som är grejen; jag har kanske sett det kristna som någon speciell känsla, som något speciellt som känns, men det är kanske enklare så att det är fantastiskt under de tillf'ällen man möter honom, men annars är livet rätt vanligt..?

Jag har ingen aning, o jag är rädd att göra fel.
Eller kan man göra fel?

Aja, nu skrev jag bara ner en massa, men jag ska göra allt för att hålla kvar vid den tron jag har nu..

Så det, så! :D <3