Zariiz - en tankevärld -

Här kommer alla känslorna på en o samma gång...

Det var längesedan jag skrev, men om ärligheten ska fram så har jag mått dåligt nu på sistonde.

Jag är trött och "överbelastad", som jag kallar det.

Jag är allmänt sur och irriterad hela tiden, och till kvällarna vill jag bara gråta ut, men jag kan inte.

Det blir så mycket med skolan, o så "ska" man liksom klara av det, eftersom att jag alltid har gjort det, o man är van att "man klarar sig" när något inträffar. Jag övertalar mig själv att situationen som den är inte är så hemsk, utan att jag klarar mig. Någon måste oxå kunna trösta, o det kan vara jag.. eller?

Samtidigt som "allt är okej" så ska man anpassa sig till de andra oxå. Idag fick jag en "kick" som bara sa åt mig hur puckad värden o platserna i min närhet egentligen är! Varför ska jag anpassa mig till allt annat när jag inte har funnit mig själv än? Varför ska de som inte tänker likadant som en själv få förtur? Och det viktigtaste av allt; varför ska det påverka de som tänker "normalt" (HATAR att säga ordet, men orkar inte tänka djupare i hjärnan efter ord) när de skulle kunna satsa högre istället för att stanna på samma nivå bara för att "de som inte tänkte lika utecklat" ska hinna ikapp, fastän de får sån hjälp?

Jag fattar inte, o jag orkar inte!

Ska jag vara trevlig mot den som snackar bara för att man "ska" vara trevlig i Sverige?

Det finns liksom flera TUSEN skitarga äldre - kan jag inte få bli en ny generation av deras sätt?

Åter till mig - när jag fick den kicken idag så FÖRSTOD jag egentligen hur jag har mått nu de sista dagarna, om inte veckor. Gråten är ett sätt för mig att kasta ut all äcklig luft o få in en ny, fräsch luft. Men jag gråter inte alls ofta! Jag gråter rättare sagt aldrig! Det var säkert nåt år sedan jag grät sist av denna sort! (gråter till sorgliga filmer, ju)

Dedär överbelastade blir bara mer och mer ÖVERFYLLT. Till slut, när jag absolut inte klarar det, så kommer allt ut.

Jag behöver ha någon att prata med, o fick dedär jättesköna snacket med Lydia innan idag i skolan. Det gjorde mig verkligen återkickad, o åternyad. Men allt kommer tillbaka. De finns liksom de tillfällen man känner sig bättre till mods, o andra heeelt tvärtom.

Jag skulle vilja ha någon att prata med på skolan, o kom igår på att jag skulle kunna betala (uttryckligt, skulle inte kunna betala för det) för att få någon annan som skolpsykolog än min mamma. Hur skönt skulle det inte vara med någon att prata med om allt - stort som smått?

Egentligen mycket sammanfattat från det som jag o Lydia diskuterade, men vill bara skriva ut...

Nu ska jag ta lite kladdkaka tror jag.. :)

2008-05-14 @ 15:20:34 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Lydia

Ja, men usch--> håller med om allt du sagt, orkar inte "kommentera allt" men här kommer lite..:
Förstår hur du kan känna--> man vill bara få ut alla känslor, och jag gråter ofta, men det boir ändå inte bättre för mig, vill som du sa "fräschas upp" nästan, men jag blir öndå samma gamla liksom.
Och det du sa om skolan--> jaa, man har alltid klarat det förrut, jag emnar då är det ju "klart" att man ska klara det nu också, man kan väl inte försämras? och när man inte klarar saker lite bra, så åker motivationen ner.

Och det med att man ska anpassa sig--> ELLER HUR? Jag menar bara för att (tex) "vissa i klassen" har det "svårt" och inte klarar av allt, tex skolarbetet ska VI bnehöva vara supertrevliga då, och jaha dem kanske köänner sig lite utanför, och jaha vi borde vara lit trevligare mot de, och oprata mer med dem, men när tänker någon på vad VI vill då? Bara för att vi int behöver den extra hjälpen betyder det inte att vi är "superstarka" och att vi aldrig har några problem.
Och varför ska vissa människor gå igenom samma saker som än själv, och "belönas" på samma sätt, när dem inte får så höga krav ställda.

Och jaa, var får man den "sanna ´" lyckan ifrån, då man verkligen är LYCKLIG?

Ja, att verkligen få prata med nån--> tex då en typ pyskolog elelr kurator(även om jag inte har det "jobbigt"), och bara få prata,gråta "tänka" ut, ORDENTLIGT, men nån som lyssnar.
Mend et fula, hemska, och nästan patetiska är att folk alltid har sånna väldiga fördomar mot folk som går till pyskolog, att dem är typ dumma i huvudet eller jaa, typ störda... Men det är ju itne så! och man STÖR sig på det!

Och kom på att jag stär mig REJÄLT på respektlösa otrevliga små...skitungar som inte fattar ett dugg, som går runt och är otrevliga som går runt och typ tror att dem kan bete sig så som de gör och vara så otrligt...Åhhh.. hehe.. Blev lite långt, men kände för att skriva av mig..

2008-05-14 @ 19:06:10
URL: http://pussgurkanlydia.blogg.se

Trackback