Sel

Ja, nu är man här. Solen lyser, jag har inte kläder för detta väder (hade hört av mamma att det skulle bli kaallt) o allt är bara allmänt tråkigt. Jag saknar helsingborg, o känner mig inte alls på humör för att umgås med släktingar.. D:

Igår gick jag, mamma, morfar o mammas bror upp på ett berg o kollade på bäverdammar. Tydligen förstör bävrarna floderna, o gör dammar, som därmed förstör skogen. O eftersom att morfar äger marken brukar han gå upp där så ofta som möjligt o skjuta lite bävrar. Nejtack, för mig, medan bävrarna bara förstör.
Idag gör vi inte så mycket här, tror jag. Susanna o Anders snackar nu om att åka fyrhjuling (i lööööööv fyrhjuling! :D), morfar o min morbror är ute o plockar hjortron (i lööööööv hjortron! :D) så det blir sylt av det sen, men annars blir det nog inte så mycket mer.
Imorgon ska jag o Susanna hem till min farmor o sova där i några nätter. Där är min kusin nu, som jag ska passa på att träffa under dessa få dagar. Samma med farfar, eftersom att han är sjuk (jag tror faktiskt att han mår så bra man kan i hans läge..! :D) o så ska vi tillbaka till Sandviken (där mormor o morfar bor) på onsdag. Sen blire hem på lördagen, tror jag. - jag saaknar helsingborg, även ifall jag bara har varit borta i noll dagar, typ.




Sen när jag kommer hem blir det dop på söndagen, o till veckan som kommer blire segling! Torsdagen blir extra lång, då jag o Malin ser E.M.D på fredagen, o åker tåg in tidigt på morgonen - JAG LÄNGTAR SÅ JAG FÅR ONT I MAGEN! :D
Nu ska jag ut o åka fyrhjuling - passa er för fyrhjulings-bruden nu, allihopa! :D (tror att jag ska passa på att åka ner till helsingborg på den. Jag kan ALLT om hur man sätter på fyrhjulingen nu, o det lär inte bli så svårt..!! meeen, jag behöver cash för bensin, så jag sumpar idén... D:)
kram <3   :)

Vem? Vad? Varför?

För ett tag sen blev det 'säkert' för mig att jag va kristen. Jag hade träffat gud, o jag kände mig oerhört säker på min sak. Det blev enklare än vad jag trodde att sluta svära, o helt plötsligt bad jag sådär typ, alltid. Det känns som en oerhörd tröst för mig när jag ber till gud om mina 'problem', att dela allt med någon, o som inte sprider vidare det man säger. Men det slog mig. Hur mycket VET jag om honom? - inget! Jag vill inte tro på någon som jag har träffat en gång, o som jag inte vet något om!  Jag menar, för att jag ska kunna bli kristen vill jag läsa bibeln o se vad det är som har hänt i den kristna historien, men jag orkar inte läsa en hel bok med tusentals sidor som har en skitliten text för att lära känna honom nu. Jag känner mig långt ifrån redo!   Jag kan ju nöja mig med att tänka på att jag har träffat honom - men hur mycket kristen är jag då? Jag kan ju kanske kalla mig kristen, men jag har ju ingen aning om vad min gud har gjort - ni fattar? 

Varför köpa en väska som man inte vet hur den ser ut, liksom?

Jag bad till gud i förrgårkväll typ, att jag skulle 'avboka' min kristna del. Jag ville inte vara kristen för att jag inte kände mig redo, jag ville lära känna gud först! Jag vill inte gå runt o säga att jag är kristen då jag inte 'utnyttjar' det som ingår i det kristna. Det känns onödigt! Redan kvällen därpå kände jag hur jag mådde mycket sämre! På kvällen kände jag mig helt ledsen o sur på allt. Jag tvingade mig själv till att inte gråta, o jag tvingade mig själv till att inte be. Jag ska klara dethär, ellerhur? Jag ska va stark, o kunna lära känna gud, o då ta tag i vad det är jag vill tro på. 

Jag är smått irriterad på mig själv - varför gick jag så snabbt in på att jag var kristen? Nog är det fantastiskt, men hur mycket vet jag om honom? Jag vet ju det som man lärde sig i skolan när man va liten - hur gud hjälpte den blinda, o hur en ängel gjorde Maria med barn fastän hon va gammal, men hela boken skulle väl inte finnas ifall det jag sa är allt man ska utgå ifrån? Jag känner mig långt ifrån redo för att börja läsa hela bibeln nu över sommaren - kan kanske ta flera år, men jag vet att gud väntar på mig, o han har inte lämnat mig, utan han kollar hur jag kanske utvecklas varje dag för att sen komma hem till honom, o jag längtar! Jag längtar tills jag kan komma tillbaka o lämna mina problem på hans axel, o bara känna mig bättre efter det, men bakom det onda väntar gott, ellerhur?



Nu ska den poetiska Sara gå o packa det ALLRA sista inför resan imorgon - jag va sen med att packa denna gång, men det har blivit så mycket med Josefine, men nu ska allt ner! :D

kram! <3

Kanelbullar....

... har Soffe bakat nu!
Dock inte hennes på bilden här nedan, men hennes bullar kommer perfekt in i min mage till allsången! :D
Älskar allsång - det hör sommaren till! :D



Ha det bra allihopa! :D

.

Usch. Just nu är jag så oerhört irriterad. Jag är skitförbannad! Usch...
Stod framför spegeln idag o testade kläder (har börjat att tycka att det är kul att testa kläder, o därmed "planera" hur man kan ha plagg) o blev bara så oerhört irriterad helt plötsligt. Varför kan inte jag få vara fin när jag står framför spegeln o kämpar i en evighet för att få kläder passa bra ihop, medan Paris Hilton alltid ser så oerhört fin ut utan att ens stå framför spegeln? Jag menar, jag köper ju kläderna jag vill ha, o tycker matchar, så det är inget inom det ekonomiska som spelar roll. Nästan allt är min kropps fel! Om min kropp inte hade haft sina så oerhört äckligt fula höfter så hade jag kunnat ha tunikor o tröjor som inte gjorde mitt självförtroende minde. Utan mina låt hade jag kunnat gå med en kjol utan leggins eller strumpbyxor. Utan min bleka 'färg' hade jag kunnat vara i bikini utan att skämmas så oerhört. Är oxå så oerhört trött på personer som gör det så mycket värre genom att finnas där.

Är samtidigt trött på alla som säger att jag är smal - tror ni att jag kommer att ändra mig ifall andra säger till mig att jag är  det? Så många säger att de är tjocka för att de vill höra motsatsen. Jag vill inte höra något. Jag vill att all denna otroligt barnsliga o dumma utseendefixering ska bort! Kan man inte få vara som man är? Så många säger att man ska våga vara sig själv, o att man gärna får sticka ut i mängden, medan så många av de som säger det börjar snacka skit om den som är annorlunda. Jag är själv en av dem, o är så sjukt trött på mig själv! Jag vill kunna vara mig själv, säga o tycka vad jag vill utan att jag får en stämpel, o jag vill kunna se bra på andra som är annorlunda, o på de som inte är det. 

Liksom, så fort man säger vad man tycker så är man kaxig, så fort man har smink, string, vad vet jag, hamnar man i ett fack som alla helt plötsligt hatar. Kan man inte få ha det som man är bekväm i? Göra det man tycker är kul, säga det man tycker? Egentligen borde det kanske vara så. Om alla bara sa vad de tyckte - det skulle bli en total kaos, men jag skulle så mycket hellre velat vara ärlig än att bli den som håller allt inom sig självt o lyssna på allt som kommer över mig självt. Man är fast i ett hörn o alla kommer från alla olika håll. Man har ingenstans att gömma sig, o det är alla mot en. Man kan inte säga nåt till försvar eftersom att man vet, man förstår, att vad man än säger kommer man få så mycket självt.

Jag börjar, o försöker, till att vara mer uppriktig. Kunna säga vad jag tycker, o kunna vara mer kaxig. Kunna visa personen vad man självt tycker, o kunna berätta att personen inte är perfekt - att INGEN är perfekt!



Är samtidigt så oerhört trött på att dethär med smalheten är så stort i media oxå. I varje tidning finns det alltid någon reklam om någon utseendes-produkt - "få vita tänder", "bli smal till sommaren", "gå ner 5 kilo på 6 veckor!!". 
Allt påverkar mig! ALLT! Reklamen om att få vitare tänder får mig bara att ställa mig framför spegeln o kolla på tänderna. Reklamen om att bli smal till sommaren får mig bara att stanna inne hela sommaren för att inte kunna visa mig, samtidigt som reklamen om att gå ner 5kg på 6 veckor får mig att spy upp maten jag äter, för att inte gå UPP istället för NER. 

Det är därför jag är så OERHÖRT glad på Tyra Banks nu! Från att ha haft världens typ, vackraste kropp kommer hon med en ännu vackrare, o den har kurvor, har extra fett (alltså inte är helt slät på magen, med endast skinn) O KROPPEN ÄR MÄNSKLIG! Hon visar så mycket med kroppen! Hon visar en 'daglig' kropp, o hon visar att världens säkert vackraste kvinna är HON! Hon har inte samma mage som Keira Knightley, men alla är faktiskt inte som Keira - INGEN ÄR SOM KEIRA! :P Tar in en bild på henne nu när hon har blivit "mulligare" :)

Före:



Efter:







Ser ni? Eftersom att allt hänger på att vara spinkit smal överallt, så tog det ett tag för mig till att tycka att Tyra va vacker när hon var mulligare - men hon är så oerhört vacker nu! Baddräkten va kanske inte den vackraste, vilket då får mig att tycka att hon inte är så vacker, men kroppen är snaaajs! (det fanns ingen annan bild på henne när hon va 'mulligare' utan att vara i baddräkt.)





Mamma o Anders har vatt o köpt pizza som jag nu ska gå o äta. Haha, när man ändå snackade om att man inte bryr sig om hur man ser ut så kan man ju vräka i sig extra mycket pizza? :P
(menade inte med denna texten att man ska äta sig tjock - det är ohälsosamt. Eller vad kallas det..? Det är inte bra iaf, men man kan ju vara nyttig utan att vara spinkit smal, o man kan ju vara spinkit smal samtidigt som man är onyttig. O det är ju kanske viktigare med att vara nyttig än smal..?)

Nu kommer Sara o bloggar bara för att jag är jag, o ingen annan! Hähä! :D
Dagen har varit... annorlunda. Jag är bara på nåt sätt så oerhört irriterad idag! Jag är så trött på masken som visar alla andra fel. Trött på masken som döljer det inre, o så OERHÖRT trött på masken som gör allt oerhört bigga fel. Usch. Jag vill kunna vara som jag själv vill, men det är så oerhört mycket som säger emot allt. Man ska inte göra si, för då är man fjortis, o om man gör så är man emo - hallå? Kan jag inte få göra allt som tyder på att jag är en Sara..?

O allt som gör andras självförtroende bättre genom att trycka ner alla andra. Tror ni inte att jag har nog med problem, eller? Jag tror att jag klarar allt. Jag vill klara allt.
Allt som händer med farfar. Han kommer att vara död om ett halvår. Max. Allt mellan pappa o Sofie nu oxå.. Jag har försökt att ignorera det under en så lång tid, o liksom skita i det, men jag kan ju inte dissa verkligheten. Tänk att få en dotter som i flera år ignorerar dig, o som skriker åt dig när du vill prata? Usch, jag tycker så oerhört synd om pappa. Tänk att i förälderns fall inte veta hur du ska göra det på rätta sätt, o inse att hur du än gör, så kommer det bara bli värre? Relationen går bara nedåt, hur du än gör. Nu är ju dock Soffes ignorerande så allvarligt, men tänk ändå. Usch, livet ska tydligen inte vara lätt att leva, va? XD :)


Usch. Stör mig på mitt piano för tillfället oxå, när vi väl pratar problem. Pianot vill inte stämma överens med mina noter o min röst. Jag stör mig nåt så oerhört på att det blir fel. Jag vill ju vara bäst - vem vill liksom inte det?
Jag vill kunna chocka alla med mitt pianospel, men just eftersom att jag suger så blir det fel. Nog kan jag kompa mig självt när jag spelar, o wow, det kallar jag Robert Wells, typ...? -.- 
Stör mig. 
Sitter o försöker att fixa mitt spelande mera nu. Det går åt ett håll som jag inte vill. Samma med gitarren - jag spelar inte så bra som jag tror att jag gör. Jag tror att jag har för höga krav på mig själv när det gäller musik. Jag intalar mig själv att jag kan spela bas, men HAH! det enda jag kan är typ kvintbas, o den slags bas som jag improviserar mig att klara. " G, C, D, A " *buga o tacka för applåderna*.
Usch. Har märkt så mycket med min röst nu som jag inte vill ska finnas. Nog får man uppmuntring, men det får mig av någon anledning tro att jag är bäst. O om någon säger att jag inte gjorde fullt så bra som jag kunde ha gjort, blir jag irriterad på mig självt o blir sur så fort något dåligt inträffar. Jag vet, livet leker.. -.-

Vill bara glömma allt, börja om, o bli väldigt förvånad att jag kan spela o sjunga som jag gör, då när jag är nyfödd! Det är ju skitcoolt! Huhu! Äh, jag kanske bara är trött. 




Och så är Sara glad nu faktiskt. 
DEN FEMTONDE HÄNDER DET! 
*sitter o räknar ner* - TVÅ VECKOR KVAR!
JossePosse (hehe, jag o mina för älskade smeknamn.. :)) kommer ner, o jag är glaad! :D Saknar dig nåt så oerhört. Kommer att kännas skitkonstigt att träffa dig. Man har bara träffat dig en gång innan, men man ser ändå fram emot att träffa dig skitmycket <3

Nu ska jag sappa runt o göra mig social på msn. Klarar inte av ensamheten XD
(usch, passa er alla som är inloggade - detta är anledning varför jag typ aldrig är inne om kvällarna - I´ll kill ya!)

kram :)

RSS 2.0