Dagen har varit... annorlunda. Jag är bara på nåt sätt så oerhört irriterad idag! Jag är så trött på masken som visar alla andra fel. Trött på masken som döljer det inre, o så OERHÖRT trött på masken som gör allt oerhört bigga fel. Usch. Jag vill kunna vara som jag själv vill, men det är så oerhört mycket som säger emot allt. Man ska inte göra si, för då är man fjortis, o om man gör så är man emo - hallå? Kan jag inte få göra allt som tyder på att jag är en Sara..?

O allt som gör andras självförtroende bättre genom att trycka ner alla andra. Tror ni inte att jag har nog med problem, eller? Jag tror att jag klarar allt. Jag vill klara allt.

Allt som händer med farfar. Han kommer att vara död om ett halvår. Max. Allt mellan pappa o Sofie nu oxå.. Jag har försökt att ignorera det under en så lång tid, o liksom skita i det, men jag kan ju inte dissa verkligheten. Tänk att få en dotter som i flera år ignorerar dig, o som skriker åt dig när du vill prata? Usch, jag tycker så oerhört synd om pappa. Tänk att i förälderns fall inte veta hur du ska göra det på rätta sätt, o inse att hur du än gör, så kommer det bara bli värre? Relationen går bara nedåt, hur du än gör. Nu är ju dock Soffes ignorerande så allvarligt, men tänk ändå. Usch, livet ska tydligen inte vara lätt att leva, va? XD :)

Usch. Stör mig på mitt piano för tillfället oxå, när vi väl pratar problem. Pianot vill inte stämma överens med mina noter o min röst. Jag stör mig nåt så oerhört på att det blir fel. Jag vill ju vara bäst - vem vill liksom inte det?

Jag vill kunna chocka alla med mitt pianospel, men just eftersom att jag suger så blir det fel. Nog kan jag kompa mig självt när jag spelar, o wow, det kallar jag Robert Wells, typ...? -.- 

Stör mig. 

Sitter o försöker att fixa mitt spelande mera nu. Det går åt ett håll som jag inte vill. Samma med gitarren - jag spelar inte så bra som jag tror att jag gör. Jag tror att jag har för höga krav på mig själv när det gäller musik. Jag intalar mig själv att jag kan spela bas, men HAH! det enda jag kan är typ kvintbas, o den slags bas som jag improviserar mig att klara. " G, C, D, A " *buga o tacka för applåderna*.

Usch. Har märkt så mycket med min röst nu som jag inte vill ska finnas. Nog får man uppmuntring, men det får mig av någon anledning tro att jag är bäst. O om någon säger att jag inte gjorde fullt så bra som jag kunde ha gjort, blir jag irriterad på mig självt o blir sur så fort något dåligt inträffar. Jag vet, livet leker.. -.-

Vill bara glömma allt, börja om, o bli väldigt förvånad att jag kan spela o sjunga som jag gör, då när jag är nyfödd! Det är ju skitcoolt! Huhu! Äh, jag kanske bara är trött. 

Och så är Sara glad nu faktiskt. 

DEN FEMTONDE HÄNDER DET! 

*sitter o räknar ner* - TVÅ VECKOR KVAR!

JossePosse (hehe, jag o mina för älskade smeknamn.. :)) kommer ner, o jag är glaad! :D Saknar dig nåt så oerhört. Kommer att kännas skitkonstigt att träffa dig. Man har bara träffat dig en gång innan, men man ser ändå fram emot att träffa dig skitmycket <3

Nu ska jag sappa runt o göra mig social på msn. Klarar inte av ensamheten XD

(usch, passa er alla som är inloggade - detta är anledning varför jag typ aldrig är inne om kvällarna - I´ll kill ya!)

kram :)