Vem? Vad? Varför?
För ett tag sen blev det 'säkert' för mig att jag va kristen. Jag hade träffat gud, o jag kände mig oerhört säker på min sak. Det blev enklare än vad jag trodde att sluta svära, o helt plötsligt bad jag sådär typ, alltid. Det känns som en oerhörd tröst för mig när jag ber till gud om mina 'problem', att dela allt med någon, o som inte sprider vidare det man säger. Men det slog mig. Hur mycket VET jag om honom? - inget! Jag vill inte tro på någon som jag har träffat en gång, o som jag inte vet något om! Jag menar, för att jag ska kunna bli kristen vill jag läsa bibeln o se vad det är som har hänt i den kristna historien, men jag orkar inte läsa en hel bok med tusentals sidor som har en skitliten text för att lära känna honom nu. Jag känner mig långt ifrån redo! Jag kan ju nöja mig med att tänka på att jag har träffat honom - men hur mycket kristen är jag då? Jag kan ju kanske kalla mig kristen, men jag har ju ingen aning om vad min gud har gjort - ni fattar?
Varför köpa en väska som man inte vet hur den ser ut, liksom?
Jag bad till gud i förrgårkväll typ, att jag skulle 'avboka' min kristna del. Jag ville inte vara kristen för att jag inte kände mig redo, jag ville lära känna gud först! Jag vill inte gå runt o säga att jag är kristen då jag inte 'utnyttjar' det som ingår i det kristna. Det känns onödigt! Redan kvällen därpå kände jag hur jag mådde mycket sämre! På kvällen kände jag mig helt ledsen o sur på allt. Jag tvingade mig själv till att inte gråta, o jag tvingade mig själv till att inte be. Jag ska klara dethär, ellerhur? Jag ska va stark, o kunna lära känna gud, o då ta tag i vad det är jag vill tro på.
Jag är smått irriterad på mig själv - varför gick jag så snabbt in på att jag var kristen? Nog är det fantastiskt, men hur mycket vet jag om honom? Jag vet ju det som man lärde sig i skolan när man va liten - hur gud hjälpte den blinda, o hur en ängel gjorde Maria med barn fastän hon va gammal, men hela boken skulle väl inte finnas ifall det jag sa är allt man ska utgå ifrån? Jag känner mig långt ifrån redo för att börja läsa hela bibeln nu över sommaren - kan kanske ta flera år, men jag vet att gud väntar på mig, o han har inte lämnat mig, utan han kollar hur jag kanske utvecklas varje dag för att sen komma hem till honom, o jag längtar! Jag längtar tills jag kan komma tillbaka o lämna mina problem på hans axel, o bara känna mig bättre efter det, men bakom det onda väntar gott, ellerhur?
Nu ska den poetiska Sara gå o packa det ALLRA sista inför resan imorgon - jag va sen med att packa denna gång, men det har blivit så mycket med Josefine, men nu ska allt ner! :D
kram! <3
Kommentarer
Postat av: Lydia
=) vi kanske kan gå till bara vara igen? Så man får chans att be mer? Jag tror att gud vill att vi ska ta det lungt- och se till att vi inte förhastar oss, att vi lär känns honom i rätt takt. =) Sötis- kommer sakna dig! =) ha det suuperkul nu! =)
Trackback
