Hur som helst så kom jag på hur människor bemötts o sånt.. Eller mer hur de ses av andra. Ni förstår? Ifall man är smal så bemöts o behandlas man som ett aneroxiabarn, o ifall man är tjock bemöts o behandlas man som en tjockis. Enklare än så finns inte. Svenska folket har blivit så jävla observanta på ens utseende, o det är ju egentligen inte bara dåligt, eftersom att det inte gör något ifall man märker om man har ett snyggt hår, snygg klädstil osv. men alla är ju lika värda ändå, ellerhur? Tjocka har likadana känslor som de smala, vilket har likadana känslor som de som har en med en 'normal' kroppsbyggnad. Och nu får man inte vara stolt över sin kropp heller, o man får inte heller klaga - så fort man säger att man är tjock, har stora fötter, fel tänder, stora höfter, stor mage, mm. så betraktas det som att man vill höra motsatsen, o därför sen säga 'det har du kanske rätt i', för att sen gå runt o säga 'den sa att jag hade små höfter!', men medan man är stolt över något, så betraktas det som jävla skryt. 

Får man inte vara nöjd längre?

Vad är det som händer!? 

Själv kommer jag på mig själv tänka illa om någon som säger något bra om sin kropp, o samma med om någon klagar. Ibland måste man bara få ut sig klag, o ibland vill man vara stolt över sig. O jag är oxå alldeles för dålig att uppmuntra någon annan, då jag vet att jag själv har mycketmycket större. Så när någon då säger att den är tjock, säger jag inget, för att för det första höja mitt självförtroende lite, då den andra kanske får för sig att jag inte säger nåt för att den ÄR tjock, o för det andra för att inte 'påminnas' av att jag själv är mycket tjockare. 

Jag bläddrade igenom den nya H&M-katalogen igårkväll då jag kastade ifrån mig tidningen när den kom in på underkläders-avdelningen. 

Varför har modellerna så lite på deras mage, så jag skulle kunna mätta en hel flock med hungriga vargar?

Det stör mig, o det får mig att må dåligt, för vad kan jag göra åt saken? Mitt egentliga problem är mina höfter, o de kan jag inte hjälpa! Min vikt bryr jag mig inte om eftersom att jag är på gränsen till underviktig, vilket kanske egeentligen skulle höja mitt självförtroende ifall jag va underviktig, men jag vill ju inte vara det ! 

O vad är det för speciellt med underviktig, egentligen? 

Är det synd om en? 

Att man väger för lite - är det verkligen något att skryta om? O så många tar oxå sånt fel. Så fort de är underviktiga måste de ha någon slags bullimi eller aneroxi, o jag menar.... Det är bara patetiskt..! De nämnda sjukdomar är som det skrevs - sjukdomar! Det är när man är 'ovän' med maten, o har därför svårt att äta, då man inte KAN äta, eftersom att man inte vill bli överviktig. O hur mycket är det att skryta för? - lika mycket som man äter, ungefär - ingenting!

Bullimi o aneroxia-förklaringarna blev lite hastiga, för nu är jag törstig deluxe, helt enkelt! (soffe har börjat använda deluxe-uttrycket nu, o jag har fastnat som ett tuggummi på ordet - 'ah, du menar han som har snebena-deluxe, eller?' 'asså snacka om att det va bling-deluxe, typ!' xD) hehe ;>

Resten av dagen tror jag blir mest ägnad åt min älskade gitarr... Har börjat spela i rätt dur på 'everything I do', då det blir en perfo-låt för min röst. Ska försöka satsa på eget idag oxå, men oftast blir det helt enkelt dåligt. Jag är inte bra på texten XD :)

Usch, nu blev jag helt yr...! Hela datan bara gungar fram o tillbaka..! Hmm, kanske törstigheten...

förresten så fick jag min efterlängtade bankkorts-kod idag! 

(hade ett konto innan då mitt kort försvann, så jag nöjde mig med ett konto på mammas internetbank, men nu ska jag ha ett eget..! ;D)

Det gick lite snabbare än vad jag trodde - Anders sa att mitt kort förmodligen kom imorgon om koden kom idag.. Hoppas att han har rätt! ID-kortet, däremot, skulle ta upp till 5 veckor. Usch o fy på det, o usch o fy på kortet som fick läggas in - det blev springa in på expert o ta ett snabbt foto! haha!

Aja, skit samma. Nu måååste jag dricka!

Kram! <3